Sverige har haft sin period av avundsjukepolitik. Tanken att den som har mycket också har fått det på någon annans bekostnad har länge präglat delar av den politiska debatten. Att beskatta ”de rika” kan vara ett slående politiskt budskap, men all skattepolitik får konsekvenser.
När Sverige hade en kombination av förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt och höga kapitalskatter ledde det till att många stora förmögenheter lämnade landet. Entreprenörer och kapitalägare flyttade till länder som var mer kapitalvänliga.
Dessa skatter har senare avvecklats. Sverige har fortfarande en omfattande välfärdsstat, men finansierar den genom ett skattesystem som är betydligt mer positivt till företagande och kapitalbildning än tidigare.
Erfarenheten är tydlig. När Sverige gjorde skattesystemet mer konkurrenskraftigt flyttade många tillbaka och fler mycket förmögna personer valde att stanna.
Redan den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss konstaterade på 1930-talet att kapitalet inte är arbetarnas fiende. Tvärtom. Ju mer kapital som finns tillgängligt, desto billigare blir det att finansiera produktiva investeringar. Det är dessa investeringar som har gjort arbetarklassen rikare.
Det är inte så att människor arbetar betydligt hårdare i dag än under den industriella revolutionen. Skillnaden är att varje arbetstimme har blivit mer produktiv genom bättre utbildning, teknologi och kapital.
Det kan också vara värt att notera att de med de högsta arbetsinkomsterna redan står för en mycket stor del av den statliga inkomstskatten. De översta tio procenten av inkomsttagarna betalar huvuddelen av den statliga inkomstskatten och den översta procenten står för en betydande andel av dessa intäkter.
Nu diskuteras återigen en så kallad miljonärsskatt. Den exakta utformningen beror på framtida politiska beslut. Men riktningen är tydlig. Högre beskattning av dem som har stora tillgångar.
Frågan är dock om detta verkligen är en politik som gynnar dem med lägst inkomster.
Rättvisa är ett attraktivt politiskt budskap. Men skattepolitik bör inte bara bedömas efter hur rättvis den ser ut på papperet. Den måste också bedömas efter vilket välstånd den faktiskt skapar.
Det låter rimligt att människor med större betalningsförmåga ska bidra mer. Därför kommer ofta förslaget att kapitalvinster borde beskattas på samma sätt som arbetsinkomster. Men innan en sådan reform genomförs bör man ställa en grundläggande fråga:
Är kapitalvinster samma sak som inkomster? Svaret är nej.
En inkomst genereras av en produktiv tillgång. Ditt arbete ger lön. Aktier kan ge utdelning. Statsobligationer ger ränta. Så länge den underliggande tillgången finns kvar kan den fortsätta att skapa beskattningsbara inkomster.
En kapitalvinst är något annat. Den uppstår när en kapitaltillgång byter ägare. Föreställ dig ett enkelt exempel.
Du hittar ett frö, planterar det och det växer upp till ett äppelträd. Trädet är ditt kapital. Varje år ger det hundra äpplen. Äpplena är din inkomst.
En dag erbjuder någon dig 10 000 kronor för trädet. Köparen tror att han genom bättre skötsel kan öka produktionen till tvåhundra äpplen per år. Skatt betalas på den högre inkomsten som trädet genererar. Samhället tjänar på affären eftersom den produktiva tillgången har flyttats till någon som kan använda den mer effektivt.
Anta att försäljningen beskattas med samma skattesats som arbetsinkomster. Om hela försäljningspriset i detta förenklade exempel beskattas som inkomst, försvinner hälften av de 10 000 kronorna i skatt. I stället för att ha 10 000 kronor att investera vidare har du bara 5 000 kronor kvar att investera. Du kanske därför väljer att inte sälja.
Resultatet blir inte större rättvisa. Resultatet blir att trädet stannar hos den mindre effektiva ägaren. Färre äpplen produceras, inkomsterna blir lägre och staten får i slutändan lägre skatteintäkter.
Detta illustrerar varför många länder beskattar kapitalvinster annorlunda än vanliga inkomster. Syftet är inte främst att gynna investerare, utan att undvika att produktiva tillgångar låses fast hos ägare som inte längre är de mest lämpade att utveckla dem. Ekonomisk tillväxt bygger på att kapital kan flyttas till dem som använder det mest produktivt.