Sverige behöver tydligare program för ekonomisk tillväxt, ett öppet samtal om islamism och ett skattesystem som uppmuntrar risktagande snarare än bestraffar det, skriver författaren och rådgivaren Harry Margulies.
S har backat jämfört med förra valet. Det har även SD gjort.
Lärdomar för alla partier: tjäna väljarna. Presentera tydligare program för ekonomisk tillväxt och försvaret av våra liberala fri- och rättigheter.
För det första: avundspolitiken har inte varit någon framgång för S
Skatter på miljonärer och miljardärer skapar inte i sig välstånd att fördela.
Socialdemokraterna har faktiskt åstadkommit mycket som vi ska vara tacksamma för. De har bidragit till att minska kyrkans makt, avskaffa religiösa begränsningar och skapa ett samhälle där en stor och välmående medelklass har kunnat växa fram.
När människor fick utbildning, arbete och stigande inkomster började många också rösta på andra partier. Vänstern hade kunnat säga:
Vi har varit med och skapat en ny medelklass. Nu ska vi fortsätta göra det möjligt för ännu fler att bli en del av den.
Det är knappast ett vinnande valargument att lägga stora mängder politisk energi på frågor om kön, identitet och språk samtidigt som människor oroar sig för skattetryck, bostäder, kriminalitet, integration och sin egen ekonomiska framtid.
För det andra: islamismen måste kunna diskuteras öppet
Det är varken god politik eller god journalistik att låtsas som om det inte finns islamistiska grupper som vill begränsa de liberala fri- och rättigheterna som har gjort Sverige till ett öppet samhälle.
Att kritisera islamism är inte detsamma som att misstänkliggöra muslimer. Människor ska bedömas som individer. Ideologier måste däremot få kritiseras.
När de högljudda får sätta tonen
Universitet ska lära människor att resonera – inte tala om för dem vilka slutsatser de måste dra.
Många av de grupper som sätter tonen i dessa debatter är högljudda. Tillsammans med delar av journalistkåren kan de därför ge intrycket av att deras uppfattningar är mer representativa än de är.
Till slut kommer en punkt där vanliga människor helt enkelt tröttnar på att bli uppläxade av människor som samtidigt ser ned på dem.
Simona Mohamsson förtjänar särskild uppmärksamhet
Hon bar öppet Davidsstjärna och vägrade acceptera både antisemitism och islamism, trots sin bakgrund, med en palestinsk pappa och en libanesisk mamma.
Liberalerna har nu klarat riksdagsspärren. De var under spärren men lyckades lyfta till över 5 procent. Det är svårt att bortse från Mohamssons betydelse.
Centerpartiet
Centerpartiet har nu gjort sitt vägval. Partiet är berett att inleda samtal med Socialdemokraterna om en ny regering.
Samtidigt säger C nej till Vänsterpartiet i regeringen och nej till Sverigedemokraterna. C har till och med sagt att man hellre går till extraval än släpper fram en regering där V ingår.
C har samtidigt flyttat sin ekonomiska och skattepolitiska profil i mer liberal riktning. Det blir svårt för S att förlita sig på V och samtidigt samarbeta med C i skattepolitiken.
Socialdemokraterna behöver göra mer än tala om en ”resa” för V
S har en rejäl resa framför sig.
Socialdemokratin kan inte bygga sin framtid på att köpa politiskt stöd från grupper vars värderingar står i direkt konflikt med liberala svenska fri- och rättigheter.
Det krävs öppet motstånd – inte tystnad.
Det är dags att definiera den egna planhalvan
Den borgerliga sidan måste sluta spela på S-blockets planhalva. Även om S bildar regering kan det vara värt att definiera den nya oppositionens planhalva, utan att låta S bestämma tonen.
Ojämlikhet och risk är inte automatiska problem. De är en del av vad som driver ett samhälle framåt.
Entreprenörer, risktagare och kapital ska vara fortsatt välkomna i Sverige.
När någon tar en risk och lyckas, ska skatten inte straffa ut.
Den relevanta jämförelsen är inte med den som aldrig tog risken. Den bör vara med de många som tog samma risk och misslyckades.
Några lyckas. Många lyckas mindre. Några misslyckas fullständigt. Men utan människor som är beredda att ta risken finns inget nytt välstånd att fördela.
Dags att vara öppen: ojämlikhet och risktagande är en förutsättning för att nya värden skapas.
Skattesystemet bör uppmuntra innovation, risktagande och kapitalbildning så att det finns mer att omfördela till dem som bäst behöver det.
Detta är inte en borgerlig idé. Redan den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss skrev på 1920-talet om kapitalbildningens betydelse. I en artikel från 1928 konstaterade han att man inte kunde få för mycket kapital.
Det finns en viktig tanke där som dagens socialdemokrati kanske skulle göra klokt i att återuppliva:
Kapital är inte bara något som ska beskattas. Kapital är också det som gör produktiva investeringar möjliga.
Ju mer kapital, desto billigare är det att investera. Högre produktivitet leder till en stigande levnadsstandard. När produktiviteten ökar kan också löner och välstånd öka.
Det betyder lägre trösklar för att investera, bygga företag, anställa och behålla kapital i Sverige.
Gör det möjligt för fler att skapa det välstånd som solidariteten kan bygga på.