Svenska bibelsällskapets nya översättning av Nya testamentet eftersträvar inkluderande språk. Men om Bibeln är Guds ord – vem har då rätt att förbättra den, skriver Harry Margulies.
Den 24 september lanserades NT 2026, Svenska bibelsällskapets nya översättning av Nya testamentet. Bibelsällskapet beskriver den som modern, forskningsförankrad och anpassad till dagens svenska.
Om Bibeln verkligen är Guds ord uppstår en ganska besvärande fråga: Varför behöver Gud hjälp av svenska översättare för att få fram sitt budskap?
Gud har enligt Bibeln själv skrivit en mycket liten del av texten. De tio budorden uppges vara skrivna med ”Guds finger”.
”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Formuleringen är svår att komma runt. Gud säger inte att det inte finns andra gudar, bara att man inte ska ha andra gudar vid sidan av honom.
Resten av Bibeln är, enligt kristen tradition, inspirerad av Gud. Men varför på hebreiska och grekiska? Gud måste ha vetat att texterna skulle översättas till språk som ännu inte existerade – och att framtida människor inte skulle förstå vad han egentligen menade.
Allvetande men urusel kommunikatör?
Bibelsällskapet har en uttalad princip om inkluderande språk:
”Inkluderande språk bör eftersträvas i de fall det inte på ett avgörande sätt osynliggör kulturella skillnader mellan biblisk tid och nutida Sverige.”
Som exempel används Filipperbrevet 3:1: ”Alltså, mina bröder och systrar, gläd er i Herren.”
Låt oss vara rättvisa mot översättarna. Det grekiska adelphoi kan i vissa sammanhang syfta på en grupp där både män och kvinnor ingår. ”Bröder och systrar” kan därför vara en rimlig svensk återgivning. Men sammanhanget kräver att man ser hur kvinnofientligt Nya testamentet i övrigt är.
I Första Timotheosbrevet 2:11–12 sägs att kvinnan ska ta emot undervisning i stillhet och underordning och inte undervisa mannen eller ha auktoritet över honom. I Första Korinthierbrevet 14:34–35 uppmanas kvinnorna att tiga i församlingen. I Efesierbrevet 5:22–24 uppmanas hustrur att underordna sig sina män.
Om Gud inspirerade texten – inspirerade han då också den patriarkala kultur som texten uttrycker?
Har Gud nu inspirerat svenska bibelöversättare att korrigera den kulturella verklighet som hans egen inspirerade text en gång gav uttryck för?
Först inspirerar Gud en text som människor uppfattar som kvinnligt underordnande. Sedan förändras samhället. Och 2 000 år senare kommer svenska översättare och hjälper Gud att uttrycka sig mer jämställt.
Jesus framställs ofta som den stora moraliska revolutionären. Bergspredikan och saligprisningarna har fått nästan ikonisk status. Men läs texten noggrant.
Jesus säger: ”Saliga är de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.”
Det är ett märkligt budskap. Den som förföljs för att han är rättfärdig får veta att han är salig eftersom belöningen väntar i himlen. Men varför behöver den rättfärdige förföljas över huvud taget? Jesus kunde ha sagt: ”Gud kommer att se till att de rättfärdiga slipper förföljelse.”
Budskapet är i stället: Håll ut, belöningen kommer.
Det är därför NT 2026 är mer än bara ännu en svensk bibelöversättning. Bibelsällskapet vill vara troget grundtexten men samtidigt använda ett nutida språk och eftersträva ett inkluderande språk. Det är en modern svensk översättning av en mycket gammal text.
Men det är inte detsamma som Guds ord. Översättarna måste välja mellan bokstavlig återgivning och formuleringar som bättre passar dagens svenska. Och när man dessutom uttryckligen eftersträvar inkluderande språk uppstår en ännu besvärligare fråga: Är det grundtexten som formar vår kultur – eller är det vår kultur som börjar forma översättningen av grundtexten?
Filipperbrevet 3:1 är kanske ett fullt rimligt fall där ”bröder och systrar” bättre beskriver vilka Paulus vänder sig till. Men vad händer när den moderna kulturella normen står i direkt konflikt med den antika texten? Vad händer när Paulus faktiskt säger något som dagens samhälle inte tycker om? Ska texten få störa oss – eller ska översättningen hjälpa oss att slippa störas?
För om Gud verkligen har inspirerat Bibeln borde vi kanske vara särskilt försiktiga med att förbättra den. Om Gud däremot har skrivit en gammal text genom människor och lämnat det åt oss att ständigt omtolka den, då är det en annan sak. Men då borde vi säga det.
För annars hamnar vi i en ganska besynnerlig situation: Gud har uppenbarat sitt ord. Människan upptäcker att ordet inte riktigt passar. Människan översätter, tolkar och kulturanpassar. Och till slut får hon ett budskap som passar henne betydligt bättre.
Frågan är bara vem som egentligen har förbättrat vem.
Kanske är det inte Gud som behöver hjälp att uttrycka sig. Kanske är det människan som behöver hjälp att få Gud att säga det hon själv tycker att han borde ha sagt.
Tänk om Gud hade valt att inspirera Nya testamentet på svenska?